Saknaden.

Saknaden av att inte ha någon att mysa me, längta efter, sms:a med, pussa, krama, ja ni vet allt det där man gör i förhållanden. Jag saknar det just nu. Vet inte varför, att jag sitter och lyssnar på Melissa Horn gör inte saken bättre.

Men har ni aldrig haft "cravings" efter just det där? Cravings man har efter choklad ibland. Jag har carvings efter nån att hålla om om nätterna.

 

Saknaden av att farfar har varit borta i 1 år den 25:e. 1 år av tårar, smärta, skratt och glädje. 1 år som han aldrig fick uppleva. Året jag och David tog körkortet, året jag vann mina första folkracetävlingar, året jag fick mitt första A. Efter den 25:e kommer det andra året börja som han inte kommer få uppleva. Den andra året då jag och David tar studenten. Det andra året han missar ännu en skolavslutning för min lillebror. Han kommer missa så mycket de resterande åren av våra liv. Han som skulle leva i flera år till. 65 är ingen ålder, man ska inte dö då. Man ska inte behöva missa sina första barnbarns student.

 

Varför just han? Personen jag sett upp till hela mitt liv. Jag har cravings efter farfar, efter att krama han, efter att vara 8 år igen och ligga på hans mage efter vi ätit.

Det är med tårar jag avslutar detta inlägg fullt med "cravings" som livet tar ifrån en eller inte ger en. 

 

Men allt blir bättre med tiden eller hur?

 

Saknad som få♥

Förstår att du saknar din farfar jättemycket!<3
Du får försöka tänka att du har andra runt dig som kommer få se dig göra dom här sakerna och du har oss, dina tokiga kompisar som kommer finnas där och uppleva det med dig!:* dina tokstollar som kommer försöka göra varje år till det bästa någonsin ändå:* Vi älskar dig allihop!:*<3

<3